Synden straffar sig

Där kom det!
Straffet.
Fort som f-n.
X kommer hem och berättar att två av hans mest idiotiska, notoriskt otrogna, elaka, själviska och redan rika bekanta, som på alla sätt är de människor som minst förtjänar det, vann nästan 20 miljoner kronor på enarmad bandit igår.
Skattefritt.

Jag ser mig gärna som en människa som extremt sällan är missunnsam. Och när det väl händer så mår jag lite dåligt över att känna så.

Men med deras personligheter och bakgrund, och det faktum att åtminstone en av dem kommer spendera sina nio miljoner på bilar, sprit och knark, så går det bara inte.
Inte ett uns av glädje.
Inte ens i lilltån.
Inte.
Någon.
Stans.

Det är bara dumma människor med dåligt sinne för pengar som går och spelar på enarmad bandit.

Suck..

Jävla fakkers.

Jävla.

Fakkers.

Loser

Jag har ljugit idag.

Jättedåligt ljög jag dessutom.

Med dålig stil ljög jag.

Uppenbart ljög jag.

Tvekande och rödflammig med flackande blick.

Så fick jag nog och sade ”Helt ärligt, så..” och sa sanningen.

Men så fick jag en motfråga och så ljög jag igen.

Moraliskt förkastligt ljög jag.

Och fick det jag ville.

Med blossande röd och svettig skam skyndande jag därifrån, stannade upp när jag insåg att ivägskyndandet motsade min nyss utrapade lögn och stod där ett tag.

För att se ut som att jag väntade på någon.

Eller något.

En blixt i den forna fontanellen önskade nog hon som jag så uppenbart ljugit för.

För att spara några hundra kronor.

Jag ska aldrig, aldrig ljuga mer för att få en liten fördel.

Det är det inte värt.

Nu ligger min rövade skatt i väskan och bränner samvetet.

Jag ser mig om och väntar att olyckor av alla de slag ska drabba mig.

Att jag ska snubbla nedför trappan i flipflopsen, att någon ska råka putta mig ned på spåret, att det där lilla hårda kommer visa sig vara cancer..

Det är hemskt att ljuga över huvud taget.

Det är ännu värre när den man ljuger för vet att man ljuger.

Det är hemskt när man i en lögnprocess säger något man moraliskt sett inte bör .

Det är avskyvärt när man dessutom gör allt detta för något så trivialt som att spara en liten peng.

Den där sköna sommarkänslan upphörde existera och jag har lyckats med ännu en sådan där fullständigt onödig och dum, dum, dum lögn.

Man lär sig sina läxor.

Inga fler lögner.

Bara mot onda chefer och om frisyrer som redan är klippta.

Utöver det.

No more.

Hellre missar jag några fördelar som man annars kunnat vinna.

Nog nu.

Prickskytte

Av någon anledning är det mycket sällan jag verkligen uppfylls av musiken på en konsert.
Vet inte om det betyder att jag är känslomässigt blockerad, konstig, att banden inte är särskilt bra egentligen, eller att jag bara är kräsen. Något är det.

Därför var det så fantastiskt skönt att få höra och se Kultiration live på Emmabodafestivalen förra året.

De bräckte alla andra band på festivalen redan med sina första toner.

Fifan.

Har nog aldrig upplevt en så energifylld scennärvaro som de hade.
Att de har vackra och visa texter, en riktigt tight blåssektion, en sanslöst cool basist och en sångare med fantastisk närvaro, tonsäkerhet och publikkontakt gör inte det hela sämre.

Måste ses live. Fantastiska live. :)

Den absoluta favoritlåten, från början till slut, är Andetag.

Det är lustigt hur man växer upp - med alla upplevelser, erfarenheter och intryck som det innebär - och formas till den specifika varelse man nu är, och sedan lyckas ett litet band från Göteborg skriva en låt som så träffsäkert prickar in ens hjärta.