Apropå nostalgi..

..så måste jag bara säga att detta måste vara den bästa reklamen i världshistorien. Minns det ljuva 90-talet..

Mina vänner tenderar att få en bekymrad rynka mellan ögonbrynen när jag får för mig att dra igång låten, så jag sätter oftast på den i min ensamhet och njuter skamlöst av hur ofantligt bra en så dålig låt kan vara.

Jag gjorde det nyss och ska nog göra det igen.

Ja.

Hähä.

Bara några gånger på repeat.

Bara några.

*fnissa förtjust*

Drömmar

Har under utbildningens gång drömt ångest-drömmar om felstämplade rabattkuponger och att komma tre minuter för sent till jobbet.
I tankarna kring detta dök en minnesbild upp av tiden när en rätt så liten jag om nätterna drömde mardrömmar om PJ Harveys "Down by the water".
De drömmarna var dock fyllda av en känsla som jag gissar liknar den som skräckfilm åstadkommer hos dem som faktiskt gillar sådana.
Sådana är inte biljettdrömmarna.
De är bara rena och skära komma-försent-och-tabba-sig-på-jobbet-drömmar.
Varför måste man (för det är väl ändå inte bara jag i världen som drömmer sådana drömmar?) låta sig påverkas så av ett jobb och människor som ställer krav?
Ett jobb som inte ens betyder något.
Egentligen.

Spärrvaktsblues

Är lite grumpy nu.
Det märks mer än någonsin att det är arbetsgivarens marknad och det är surt, surt, surt och i mig gror grava "attitydproblem" gentemot överheten.

Går just nu en korvstoppningsutbildning för att (eventuellt) få jobb som spärrexpeditör i T-banan.
För att komma så långt som till utbildningen har vi fått genomgå ett informationsmöte,
intervju där det bara var att leende och rakryggad sitta och svara på konstiga frågor och utan synbar desperation sälja, sälja, sälja sig själv,
kissa i mugg under mycket kontrollerade former,
inskickande av ett flertal referenspersoner,
möte med enhetscheferna för godkännande från dem och sedan...oviss väntan i flera veckor.
Vi har nu 8-timmarsdagar med bara informationsinpumpning,
e v e n t u e l l t en anställning (med en nattlön som får kära Mor att explodera i raseri varje gång det nämns) om vi får godkänt på alla prov,
och en överhängande känsla av att få mentala minuspoäng av läraren vid ställandet av "fel" frågor..
Det är svårt att verkligen beskriva stämningen i klassrummet,
men vi alla liksom hukar med knip i magen under hökögonen som spanar ut från katedern.

PISSAR DU PÅ MIG SÅ PISSAR JAG PÅ DIG!!
..skriker jag förbannat till Hököga.
Inom mig.
Inom mig.

Tyst min mun så får du socker.


En låt som får hålla min trilskande och skrikande integritet på någorlunda glatt humör i dessa tider är Hamish Imlach "Cod Liver Oil and Orange Juice".
En fantastisk låt som av någon anledning verkar vara svårsmält för många.

I jakt på Dr Ralph Stanleys framförande av "O death" hittade vi en variant på "I'm a man of constant sorrow" som bara måste höras.
Kan lyssna på de här tre låtarna i oändlighet,
fälla en liten tår ibland och sjunga med i vartenda "Ha-ha-haa-aaa!"
tills det inte går att vara alldeles ilsken längre.

Trummisproblematik

Var på en fest för ett tag sedan (en mycket trevlig sådan för övrigt) och halkade in i en diskussion som handlade om hur man bara kan sitta och njuta av hur fantastiskt skickliga somliga musiker är. Jag mumlade...eller ok, jag bräkte, som vanligt, ut att jag kan njuta så av ett flertal olika instrument, men inte när det handlar om trumset. Där är det bara blankt. Jag hör att de trummar på och står i, men om de är fantastiska eller inte - det går mig helt förbi så länge de håller bra kvalitet eller mer.

Efter det erkännandet fick jag mig en enträgen uppmaning att lyssna på David Gray och hans trummis.

And so I did. And so should you.

..Det är inte bara det att det är en trummis som till och med jag kan ana mig till att han måste vara grym - det är även en rätt skön låt. Men jag måste erkänna att ännu har poletten inte trillat ned på riktigt. Så i höst är planen att försöka snika till mig trumlektioner på något sätt - kanske någon välvillig kurskamrat på RML känner sig manad eller fantastiskt fattig, eller så lyckas jag få Anton att släppa till lite - och DÅ kanske det äntligen går upp några extra ljus för mig. Man kan ju hoppas i alla fall. :)

Mammas blandband

Har suttit och kopierat över gamla kassettband till mp3, som mamma och mormor spelade in när jag och syskonen var små och hittade en alldeles fantastisk låt som jag bara måste dela med mig av. :D

Nu är det iväg till stormarknaden och shoppa storkoksmaterial så mer skriverier än så här hinns inte med tyvärr!

Tjipp!

Shout!

Jagkominpåutbildningenjagkominpåutbildningenjag
kominpåutbildningenjagkominpåutbildningenjagkomin
påutbildningenjagkominpåutbildningenjagkominpå
utbildningenjagkominpåutbildningenjagkominpåutbildningen!!

Har aldrig varit så nervös inför något i hela mitt liv som för just det här antagningsbeskedet från just den här skolan. Magont från och med dagarna innan ansökningsprovet och sedan med mer eller mindre jämna hugg och molande timmar fram tills idag. Åh vilka kval denna stackars mage lidit dessa veckor..

Att jag ska få pyssla med musik ett helt år! Rätt tid, rätt plats, rätt liv, rätt allt!

Pepp-pepp-pepp!! :D

(Måste bara tillägga att bas/gitarr-riffet i "Kick out the Jams" i länken ovan är nog det enda jag verkligen gillar med låten, men riffet får mig att uppfyllas av en slags hetsig mani som är så fet att jag nästan kisser på mig. :))

A bullet in the head

Idag är det kaos. Alldeles för mycket nyhetsinput:

USA sägs vara på väg att möjliggöra illegalisering av ekologisk odling (det spekuleras kring att bland annat Monsanto haft ett finger med i skapandet av lagförslaget - kanske osant, men det vore inte förvånande med tanke på Monsantos fantastiska bakgrund).

Röda Korsets insamlingskampanj "Rädda mammorna" visar upp den ofantligt främmande och skrämmande verkligheten för många, många kvinnor och barn. Jag står handfallen och det bara gör ont. Jag vet att det finns mycket ondska i världen.
Jag vet det.
Jag vet det.
Jag vet.
Men den är så overkligt stor.

Människor som kommenterar SvD:s artikel om sjukhusmaten och på allvar anser att det inte är något som helst konstigt att potatismos innehåller något annat än just potatis, mjölk, salt och smör. Jag skiter högaktningsfullt i om alla tillsatta E-någonting är fullständigt ofarliga - jag vill ha POTATISMOS, inte något förbaskat hittapå.

Marit Paulsens hiskeliga bullreklam som får kalla kårar att ringla sig ned för ryggen.

MEN. Jag förväntar mig en personlig seger mot Alfakassan i morgon vilket känns fantastiskt. Adrenalinstinn riisörtch gav till slut informationen att annonserad chockhöjning av medlemsavgiften INTE får tas ut retroaktivt om det är så att man inte vill vill fortsätta vara medlem i och med höjningen, om inte annat angivits i avtalet förstås. Eftersom det enligt iaf inte finns reglerat kring vad som gäller A-kassornas skyldigheter gentemot sina medlemmar när det handlar om just avgiftsförändringar, så gäller de allmänna avtalsrättsliga principerna.

In your face Alfakassan. In. Your. Face.

Dagens soundtrack, på repeat.. Här och här. Nummer två kräver hög volym. Hög.

Nämen..vad fasiken är det här?

Idag skedde något märkligt. Jag trodde aldrig att detta skulle hända. Inte en sekund i mitt 27-åriga liv har jag trott att jag i n t e skulle sitta och buttert snörpa på munnen och komma med dryga kommentarer om samtliga bidrag i Eurovision Song Contest. I så många år har jag motvilligt bänkat mig med vänner och bekanta framför TV-apparaten och mått småilla av sura toner och grälla färger i kombination med mer eller mindre fantasifulla explosioner och bara bringor, juckande höfter och kvinnolår.
Detta år kunde man visserligen må illa av Rysslands behandling av såväl Moscow Pride som 40.000 herrelösa hundar och katter..

Men nej, jag kan faktiskt inte annat än säga: Grattis Norge. För fan.

Åh vad jag kommer få äta upp det här. :)

Blue, blue friday

Idag är en blå dag, kantad av blommande hägg, lakritsremmar och mjuk musik.

(Har du inte Spotify kan du gå t.ex. hit och se om det finns några invites kvar till gratisversionen.)

En sång om..

Blogg!

Oh yeah! I brist på Facebook (det GÅR att avsluta sitt konto, även om det är svårt, kräver mycket jobb och man tenderar att missa minst hälften av allt som händer i umgängeskretsen) och möjlighet till uttråkade och ständiga uppdateringar av min "status" så blir det ett försök med blogg.

Jag må kanske vara naiv och obildad inom vissa områden, göra tveksamma filmval och ha musik i mitt hjärta som inte tilltalar andra, men det är väl något jag får stå för. Börjar faktiskt bli bättre och bättre på att stå upp för mig själv. Inte bara tiga och skämmas. Det är en rätt spännande upplevelse faktiskt. Rekommenderas varmt.

Så...välkommen och hoppas att i alla fall någon kommer läsa lite, för min egen självuppfyllelses skull. ;)