Drömmar

Har under utbildningens gång drömt ångest-drömmar om felstämplade rabattkuponger och att komma tre minuter för sent till jobbet.
I tankarna kring detta dök en minnesbild upp av tiden när en rätt så liten jag om nätterna drömde mardrömmar om PJ Harveys "Down by the water".
De drömmarna var dock fyllda av en känsla som jag gissar liknar den som skräckfilm åstadkommer hos dem som faktiskt gillar sådana.
Sådana är inte biljettdrömmarna.
De är bara rena och skära komma-försent-och-tabba-sig-på-jobbet-drömmar.
Varför måste man (för det är väl ändå inte bara jag i världen som drömmer sådana drömmar?) låta sig påverkas så av ett jobb och människor som ställer krav?
Ett jobb som inte ens betyder något.
Egentligen.