Tror det måste vara en av världens bästa..
Börjar på 00:50
fredag 31 juli 2009
Snygg, snyggare, fulast
Alltid är det samma sak.
Det är nästan så att jag skulle välja att vara jävligt snygg i stället för att vara ganska så smart.
Hellre halvdum och snygg än halvful och halvsmart.
Om inte alla dessa förbannade kameror fanns så skulle livet vara mycket bättre.
Bara man slapp se sig själv sitta och se ut som en fisig säl i alla möjliga sociala sammanhang.
Det är ju så att man skäms.
Jag älskar verkligen mina vänner och syskon, men det blir rätt tufft i längden att bara hänga med människor som ser läskigt bra ut.
Vad jag än gör med kläder så ser det fel ut.
Vad jag än gör med håret så ser det konstigt ut.
..Är jävligt bitter just nu.
Aldrig blir det bra.
Alltid finnar och rosacea.
Aldrig känna sig fin.
Jo en gång.
Photo session med finingarna.
De fixade håret och spacklade mig till oigenkännlighet.
Då.
Halleluja.
Ursäkta, men idag går det bara inte att se på den ljusa sidan.
För många elaka foton.
Tunnhårig, finnig, vikar, gigantiska näsborrar (minns ett avsnitt av "extreme make over" där plastikkirurgen kommenterade en kvinnas näsborrar som de mest enorma han någonsin sett, och där sitter man själv och tycker att de är de väl inte, för jag har ju lika stora.)
Blä för kameror.
Blä för Facebook.
Blä för att vara tjock och fissäl.
Blä för smink och balla frisyrer.
Blä för 27 år och finnar.
Blä för att man får jobb lättare om man ser bra ut.
Blä för att det aldrig, aldrig, aldrig blir bra.
Blä för att jag tycker det är så viktigt.
Det är nästan så att jag skulle välja att vara jävligt snygg i stället för att vara ganska så smart.
Hellre halvdum och snygg än halvful och halvsmart.
Om inte alla dessa förbannade kameror fanns så skulle livet vara mycket bättre.
Bara man slapp se sig själv sitta och se ut som en fisig säl i alla möjliga sociala sammanhang.
Det är ju så att man skäms.
Jag älskar verkligen mina vänner och syskon, men det blir rätt tufft i längden att bara hänga med människor som ser läskigt bra ut.
Vad jag än gör med kläder så ser det fel ut.
Vad jag än gör med håret så ser det konstigt ut.
..Är jävligt bitter just nu.
Aldrig blir det bra.
Alltid finnar och rosacea.
Aldrig känna sig fin.
Jo en gång.
Photo session med finingarna.
De fixade håret och spacklade mig till oigenkännlighet.
Då.
Halleluja.
Ursäkta, men idag går det bara inte att se på den ljusa sidan.
För många elaka foton.
Tunnhårig, finnig, vikar, gigantiska näsborrar (minns ett avsnitt av "extreme make over" där plastikkirurgen kommenterade en kvinnas näsborrar som de mest enorma han någonsin sett, och där sitter man själv och tycker att de är de väl inte, för jag har ju lika stora.)
Blä för kameror.
Blä för Facebook.
Blä för att vara tjock och fissäl.
Blä för smink och balla frisyrer.
Blä för 27 år och finnar.
Blä för att man får jobb lättare om man ser bra ut.
Blä för att det aldrig, aldrig, aldrig blir bra.
Blä för att jag tycker det är så viktigt.
tisdag 28 juli 2009
Allas vår Allan
Försöker hålla mig borta från saker som gör mig blå.
Som till exempel allt för ångestfyllda filmer, okontrollerad nyhetsinput och låtar med allt för deprimerande texter.
Det som är bra är att filmer och nyheter inte är svårt att hålla sig ifrån - det är bara att välja att inte lusläsa artikeln om det senaste barnamordet och titta på filmer som Demolition Man och Barbarian Brothers.
Men när det gäller musik så dras jag mot dem.
Oundvikligt.
Lyckades hålla stånd i en vecka ungefär när Leo introducerade Allan Edwall i hemmet.
Ångest och cynism pyrde ur låtarna och jag väste till och vägrade lyssna vidare.
Tvingar honom att ha hörlurar när han vill lyssna på hemsk musik.
Livet i en 1:a..
Men vad gör jag en vecka senare tro?
..Det gäller att akta sig.
Inte lyssna för mycket.
Akta sig.
Som till exempel allt för ångestfyllda filmer, okontrollerad nyhetsinput och låtar med allt för deprimerande texter.
Det som är bra är att filmer och nyheter inte är svårt att hålla sig ifrån - det är bara att välja att inte lusläsa artikeln om det senaste barnamordet och titta på filmer som Demolition Man och Barbarian Brothers.
Men när det gäller musik så dras jag mot dem.
Oundvikligt.
Lyckades hålla stånd i en vecka ungefär när Leo introducerade Allan Edwall i hemmet.
Ångest och cynism pyrde ur låtarna och jag väste till och vägrade lyssna vidare.
Tvingar honom att ha hörlurar när han vill lyssna på hemsk musik.
Livet i en 1:a..
Men vad gör jag en vecka senare tro?
..Det gäller att akta sig.
Inte lyssna för mycket.
Akta sig.
onsdag 22 juli 2009
tisdag 21 juli 2009
Aj aj aj
Satte in en kopparspiral idag.
Tänkte att jag skulle prova igen, trots att den förra gjorde mig till ett blödande monster med ondskefull smärta i buken i 7 månader.
Det finns ju inget annat alternativ.
Om man inte vill använda gummi till klimakteriets intåg.
Eller käka hormoner som gör en galen, cancersjuk, blodproppig och som dessutom sakta gör människor och djur till könslösa och infertila varelser (gjorde ett fördjupningsarbete kring kemiskt framställt östrogen. Mycket obehagligt som uppdagades kan jag säga.).
Och det vill man väl ändå inte.
Eller hur?
Nåja.
De var två.
En barnmorska höll mig i handen (var inte särskilt nervös innan, men när de behövde vara två så började jag känna mig alldeles liten och rädd.) och den andra spärrade upp mig med konstiga verktyg, satte en fruktansvärd tång i livmodertappen och puttade in spiralen.
Smärta.
Sen var det illamående och yrsel och kallsvett i en timme.
Herre gud.
Så här var det inte förra gången.
Vad har hänt?
Har jag mesat till mig så pass?
Fnys.
Jag minns då de tiderna när vi brukade slå knogarna blodiga i grustunnorna i träningslokalen..
De så kallade aidstunnorna.
Hohohoh.
Det var goda tider det. :)
Najah. Håller nu tummarna för att spiralen ska vara snäll mot mig och inte göra elaka saker som sist.
Snäll spiral.
Snäll livmoder.
Snäll, snäll.
Så idag får denna låt gå på repeat som balsam på såren.
Och så ska jag längta till Massum 2009.
Fifan vad det ska bli kul.
Tänkte att jag skulle prova igen, trots att den förra gjorde mig till ett blödande monster med ondskefull smärta i buken i 7 månader.
Det finns ju inget annat alternativ.
Om man inte vill använda gummi till klimakteriets intåg.
Eller käka hormoner som gör en galen, cancersjuk, blodproppig och som dessutom sakta gör människor och djur till könslösa och infertila varelser (gjorde ett fördjupningsarbete kring kemiskt framställt östrogen. Mycket obehagligt som uppdagades kan jag säga.).
Och det vill man väl ändå inte.
Eller hur?
Nåja.
De var två.
En barnmorska höll mig i handen (var inte särskilt nervös innan, men när de behövde vara två så började jag känna mig alldeles liten och rädd.) och den andra spärrade upp mig med konstiga verktyg, satte en fruktansvärd tång i livmodertappen och puttade in spiralen.
Smärta.
Sen var det illamående och yrsel och kallsvett i en timme.
Herre gud.
Så här var det inte förra gången.
Vad har hänt?
Har jag mesat till mig så pass?
Fnys.
Jag minns då de tiderna när vi brukade slå knogarna blodiga i grustunnorna i träningslokalen..
De så kallade aidstunnorna.
Hohohoh.
Det var goda tider det. :)
Najah. Håller nu tummarna för att spiralen ska vara snäll mot mig och inte göra elaka saker som sist.
Snäll spiral.
Snäll livmoder.
Snäll, snäll.
Så idag får denna låt gå på repeat som balsam på såren.
Och så ska jag längta till Massum 2009.
Fifan vad det ska bli kul.
torsdag 16 juli 2009
Fina roliga
Fina musiken.
Fina bilden.
Fina fina.
Roliga Gogol.
Roliga låten.
Roliga roliga.
..Jag blir helt jäkla gladgalen av så mycket nyrolig musik.
Hurra!! :D
Fina bilden.
Fina fina.
Roliga Gogol.
Roliga låten.
Roliga roliga.
..Jag blir helt jäkla gladgalen av så mycket nyrolig musik.
Hurra!! :D
Musiknytt i vardagen
Yay!
Har hittat en hel bunt med underbara låtar!
Det blir lite som julafton.
Som julafton bör vara.
Undrar vad man ska göra denna jul apropå det..
De senaste tio åren har jag oftast totalvägrat julafton, hängt med vänner, softat med bara sambon och svärmor eller gjort något annat opretentiöst.
De få gånger det blivit familjeståhej har jag ångrat mig bittert och lovat mig själv att aldrig göra det igen.
Inget fel på familjen.
Bara på julafton.
Behöver jag verkligen säga vad som är fel med julafton?
Nä.
Trodde väl inte det.
Men i alla fall.
Här är en liten julklapp jag fått.
Och här är ännu en.
*mysfniss*
Har hittat en hel bunt med underbara låtar!
Det blir lite som julafton.
Som julafton bör vara.
Undrar vad man ska göra denna jul apropå det..
De senaste tio åren har jag oftast totalvägrat julafton, hängt med vänner, softat med bara sambon och svärmor eller gjort något annat opretentiöst.
De få gånger det blivit familjeståhej har jag ångrat mig bittert och lovat mig själv att aldrig göra det igen.
Inget fel på familjen.
Bara på julafton.
Behöver jag verkligen säga vad som är fel med julafton?
Nä.
Trodde väl inte det.
Men i alla fall.
Här är en liten julklapp jag fått.
Och här är ännu en.
*mysfniss*
onsdag 8 juli 2009
Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)