Aj aj aj

Satte in en kopparspiral idag.
Tänkte att jag skulle prova igen, trots att den förra gjorde mig till ett blödande monster med ondskefull smärta i buken i 7 månader.
Det finns ju inget annat alternativ.
Om man inte vill använda gummi till klimakteriets intåg.
Eller käka hormoner som gör en galen, cancersjuk, blodproppig och som dessutom sakta gör människor och djur till könslösa och infertila varelser (gjorde ett fördjupningsarbete kring kemiskt framställt östrogen. Mycket obehagligt som uppdagades kan jag säga.).

Och det vill man väl ändå inte.

Eller hur?

Nåja.
De var två.
En barnmorska höll mig i handen (var inte särskilt nervös innan, men när de behövde vara två så började jag känna mig alldeles liten och rädd.) och den andra spärrade upp mig med konstiga verktyg, satte en fruktansvärd tång i livmodertappen och puttade in spiralen.

Smärta.

Sen var det illamående och yrsel och kallsvett i en timme.
Herre gud.
Så här var det inte förra gången.
Vad har hänt?
Har jag mesat till mig så pass?

Fnys.

Jag minns då de tiderna när vi brukade slå knogarna blodiga i grustunnorna i träningslokalen..

De så kallade aidstunnorna.

Hohohoh.

Det var goda tider det. :)


Najah. Håller nu tummarna för att spiralen ska vara snäll mot mig och inte göra elaka saker som sist.

Snäll spiral.

Snäll livmoder.

Snäll, snäll.

Så idag får denna låt gå på repeat som balsam på såren.

Och så ska jag längta till Massum 2009.

Fifan vad det ska bli kul.