Flowet som försvann.

.

.

.

.

Åh.

Det var ju så jävla fantastiskt där ett tag. 

Hjärtat började vakna.

Det bara spratt till och kickade igång.

Alldeles otippat till och med.

Och nu går jag och plågar mig själv med att vägra stänga av det.

Eller inte kunna.

Sitter och tycker så jävla synd om mig själv. 

Grinar över att vara själv.

Över att sova på en luftmadrass på golvet.

Att golvet är ett vardagsrumsgolv.

Som jag betalar 3500kr i månaden för.

Över att inte veta vad jag vill göra.

Var jag vill vara. 

Vad jag kan göra.

Vem jag vill vara.

Över att inte få den jag vill ha.

Över att vara den jag är.

Över att det gör ont att älska.

Ont att vara.

Ont att längta.

Att vilja.

Inte vilja.

Inte kunna.

Eller tro sig kunna.

Äta.

Inte äta.

Vakna.

Somna.

Sova.

Jobba.

Vara ledig.

Fan.

Gråta över att det gör ont att det är helg.

Över att tiden läggs på allt annat än det som bör.

Över att behöva välja hela, hela tiden.

Att Leo är borta.

Att pianot är på vinden.

 Att ha smutsiga kläder.

Att ha vänner men vara ensam.

Att kunna, men inte kunna, gråta hos syrran.

Att inte kunna sjunga längre.

Över att behöva tvinga sig till att leva kvar.

Över att behöva intala sig själv att det faktiskt är värt det.

Om

och

om

och

om

igen.

.

.

.

.

Kaos

Snart ger jag upp.

Gul och ful?

.

.

.

Visste för övrigt inte att jag såg så illa ut - det är bara personer med...ehm..mindre fördelaktigt utseende...som skriver till mig på datingsiten. Det är ju rätt talande.

.

.

.

En fantastiskt usel prestation.

.

.

.

Okej. Detta är nu officiellt en skitperiod. 

Kroppen är i kaos. Norgeresan närmar sig och T och jag blir bara irriterade på varandra varje gång vi pratar.

Frånvaron av självförtroende och tilltro till mig själv visar sig när jag såklart måste ha självförtroende och tilltro. För där finns ingen. Det visste jag ju redan förstås, men ändå.

T har inget vidare tålamod med brist på självförtroende. Därav irritationen från hans sida antar jag.

Det gör också ont i hjärtat att behöva lämna alla fina jag lärt känna här i min tillfälliga stad. Trivs så bra här bland all kärlek..

Till råga på allt måste här även inhandlas "fina" kläder att ha när jag söker jobb. Jag har inte fina kläder. Har bara konstiga kläder som passar till konstiga kroppar. Men måste man så måste man, så jag tog ett djupt andetag och spenderade flera svettiga timmar på stan. Provade plagg...efter plagg...efter plagg. 

"Fina" plagg. 

Allt satt som...som...

Usch.

Obehagligt och deprimerande var det. 

Ringde T, ynkade lite och bad honom säga att jag faktiskt är fin ändå. 

Han började prata om annat. 

Eh. 

Tack?

..Ska det vara så svårt att ljuga lite när man till och med ber om det?? 

AAH! Är så förbannat irriterad på karln! 

Inte direkt ett perfekt utgångsläge när man planerar att leva och jobba ihop i ett halvår framöver.

Tänker inte köpa nya kläder. Tänker tjura och ha mina konstiga. T kan ta sig i sin osympatiska röv och gå i sin jävla piffiga polotröja och perfekta kropp om han vill.

Fuck it!

..Suck..

I flera bemärkelser.

Dagens låt.

 .

.

.

Filmfrossa

.

.

.

Får ibland "uppdrag" som buzzador att agera reklampelare.

Vilket är rätt kul faktiskt.

Gillar egentligen inte att göra reklam för saker och ting.

Men är det bra grejer så är det.
Känns helt ok att få hyra 4 filmer gratis, få dem hemskickade,
inte ha någon förseningsavgift, ingen portoavgift..

Låter bra.

So far i alla fall.

Får se hur bra det hela fungerar - har precis lagt till filmer som jag vill hyra och de första två filmerna bör komma i veckan.
Hoppas på att få hem Riket - var allt för länge sedan den sågs!

.

.

 .

Vill du också hyra 4 filmer gratis så gå hit och anmäl dig. :)

Dagens låt!

.

.

.

Svullo?

.

.

Släpade med Thomas in i omklädningsrummet för att lite snabbt prova ett par jeanstights.

Drar kvickt av byxorna och börjar glatt babblandes kränga på tightsen.

En pyttebit ovanför knäna tar det stopp.

Med förvånad min försöker jag dra i tightsen.

Uppåt.

Uppåt!

För helvete.

Men nej.

Storlek LARGE

STOR

GRANDE

går mig knappt ovanför knäna.

Jag tittar upp på Thomas därifrån jag står,

halvt nedböjd med händerna i ett krampaktigt tag om byxlinningen.

Byxlinningen som smiter åt om mina fluffiga, vinterbleka knän.

Våra ögon möts och det blir tyst några sekunder.

Jag ser hur det rycker nervöst vid hans vänsteröga.

"Jag...ehum...tyckte väl att de såg lite..um..små ut där ute i butiken.."

mumlar han taktiskt.

Jag piper och svär grovt om vartannat och gör ytterligare några halvhjärtade ryck

innan jag indignerat skalar av mig mitt svarta par skam..

Trumpet skyndar jag ut ur affären, och i en kvart efteråt får Thomas tålmodigt utöva välbeprövat diplomatiska grepp såsom att upprepade gånger klappa mig på rumpan och säga "Gullegullegull."

Efter det,

av någon anledning,

känns det faktiskt bättre.

En låtajävel.

.

.

Epic Fail

.

.

Uuuåååååhh..

Har ätit lökringar och Nutella (med sked), druckit läsk och tittat på något tragiskt program på SVT om prinsar.

..."Lyxa till det lite."

Pyttsan.

Det ligger inget som helst skimmer av glamour över vare sig lökringar eller dokusåpor.

Mår helt klart som jag förtjänar.

Epic fail.

Children..

Don't do this at home.

Dagens låt.

.

.

.