En fantastiskt usel prestation.

.

.

.

Okej. Detta är nu officiellt en skitperiod. 

Kroppen är i kaos. Norgeresan närmar sig och T och jag blir bara irriterade på varandra varje gång vi pratar.

Frånvaron av självförtroende och tilltro till mig själv visar sig när jag såklart måste ha självförtroende och tilltro. För där finns ingen. Det visste jag ju redan förstås, men ändå.

T har inget vidare tålamod med brist på självförtroende. Därav irritationen från hans sida antar jag.

Det gör också ont i hjärtat att behöva lämna alla fina jag lärt känna här i min tillfälliga stad. Trivs så bra här bland all kärlek..

Till råga på allt måste här även inhandlas "fina" kläder att ha när jag söker jobb. Jag har inte fina kläder. Har bara konstiga kläder som passar till konstiga kroppar. Men måste man så måste man, så jag tog ett djupt andetag och spenderade flera svettiga timmar på stan. Provade plagg...efter plagg...efter plagg. 

"Fina" plagg. 

Allt satt som...som...

Usch.

Obehagligt och deprimerande var det. 

Ringde T, ynkade lite och bad honom säga att jag faktiskt är fin ändå. 

Han började prata om annat. 

Eh. 

Tack?

..Ska det vara så svårt att ljuga lite när man till och med ber om det?? 

AAH! Är så förbannat irriterad på karln! 

Inte direkt ett perfekt utgångsläge när man planerar att leva och jobba ihop i ett halvår framöver.

Tänker inte köpa nya kläder. Tänker tjura och ha mina konstiga. T kan ta sig i sin osympatiska röv och gå i sin jävla piffiga polotröja och perfekta kropp om han vill.

Fuck it!

..Suck..

I flera bemärkelser.

Dagens låt.

 .

.

.