Var på en fest för ett tag sedan (en mycket trevlig sådan för övrigt) och halkade in i en diskussion som handlade om hur man bara kan sitta och njuta av hur fantastiskt skickliga somliga musiker är. Jag mumlade...eller ok, jag bräkte, som vanligt, ut att jag kan njuta så av ett flertal olika instrument, men inte när det handlar om trumset. Där är det bara blankt. Jag hör att de trummar på och står i, men om de är fantastiska eller inte - det går mig helt förbi så länge de håller bra kvalitet eller mer.
Efter det erkännandet fick jag mig en enträgen uppmaning att lyssna på David Gray och hans trummis.
And so I did. And so should you.
..Det är inte bara det att det är en trummis som till och med jag kan ana mig till att han måste vara grym - det är även en rätt skön låt. Men jag måste erkänna att ännu har poletten inte trillat ned på riktigt. Så i höst är planen att försöka snika till mig trumlektioner på något sätt - kanske någon välvillig kurskamrat på RML känner sig manad eller fantastiskt fattig, eller så lyckas jag få Anton att släppa till lite - och DÅ kanske det äntligen går upp några extra ljus för mig. Man kan ju hoppas i alla fall. :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar