Loser

Jag har ljugit idag.

Jättedåligt ljög jag dessutom.

Med dålig stil ljög jag.

Uppenbart ljög jag.

Tvekande och rödflammig med flackande blick.

Så fick jag nog och sade ”Helt ärligt, så..” och sa sanningen.

Men så fick jag en motfråga och så ljög jag igen.

Moraliskt förkastligt ljög jag.

Och fick det jag ville.

Med blossande röd och svettig skam skyndande jag därifrån, stannade upp när jag insåg att ivägskyndandet motsade min nyss utrapade lögn och stod där ett tag.

För att se ut som att jag väntade på någon.

Eller något.

En blixt i den forna fontanellen önskade nog hon som jag så uppenbart ljugit för.

För att spara några hundra kronor.

Jag ska aldrig, aldrig ljuga mer för att få en liten fördel.

Det är det inte värt.

Nu ligger min rövade skatt i väskan och bränner samvetet.

Jag ser mig om och väntar att olyckor av alla de slag ska drabba mig.

Att jag ska snubbla nedför trappan i flipflopsen, att någon ska råka putta mig ned på spåret, att det där lilla hårda kommer visa sig vara cancer..

Det är hemskt att ljuga över huvud taget.

Det är ännu värre när den man ljuger för vet att man ljuger.

Det är hemskt när man i en lögnprocess säger något man moraliskt sett inte bör .

Det är avskyvärt när man dessutom gör allt detta för något så trivialt som att spara en liten peng.

Den där sköna sommarkänslan upphörde existera och jag har lyckats med ännu en sådan där fullständigt onödig och dum, dum, dum lögn.

Man lär sig sina läxor.

Inga fler lögner.

Bara mot onda chefer och om frisyrer som redan är klippta.

Utöver det.

No more.

Hellre missar jag några fördelar som man annars kunnat vinna.

Nog nu.