Nerver av spaghetti?

Cool som en påse isbitar glider jag in på KMH och ska sjunga upp för en jury för att försöka få billiga sånglektioner.

Cool.

Coolare.

Coolast.

Allt lugnt.

Sen dyker två gamla lärare upp och hälsar glatt.
Det visar sig att de ska sitta i juryn.

Jag blir bajsnervös.

Verkligen.

Bajs.

Nervös.

Men försöker ändå hålla kvar ett hyfsat lugn.
Beräknar att jag borde ha iaf en halvtimme på mig att sjunga upp efter uppropet då mitt efternamn börjar på "H".

Under uppropet visar det sig att alla som var före mig inte behagar dyka upp.

Jag skakar ut ur uppropsrummet och skakar ännu värre in igen när jag blir inropad en minut senare.

Skakar ännu värre och hetsar mig igenom låten a capella med darrande röst.

Blir ombedd att sjunga Lascia ch'io Pianga som jag angett att jag sjungit tidigare (dvs för 12 år sedan).

Tittar i panik på min plågoande och försöker förklara att det går faktiskt inte för sig.

Slipper undan och dallrar ut genom dörren och skakar hela vägen hem..


WTF!?!

Har ALDRIG varit så nervös.
Oavsett situation.

Vad hände!?

Känner mig så snuvad.

Det skulle ju vara en ROLIG sökning.

Jag skulle ju vara cool och oberörd.

Ta dem med storm.

*suck*

Det var mig en skör verklighet.